youarethestarinmysky

Tja..

( Och nej jag snackar inte skit, jag är bara människa jag också och behöver avbelasta mig någonstans och det är här! Om du har några problem med det så skriv inte massa onödiga och dumma kommentarer för det pallar jag inte med. Och om du har problem med mig så stick. )

Dagarna med dig var en kärlek som aldrig försvinner, och nu är det ett sår som aldrig läker

Det var ett tag sen man var här inne och skrev, det har hänt mycket sen den 10 december så jag har inte orkat vara inne. Fortfarande så står jag utan Hampus. Ni vet inte hur dåligt jag mår för detta, jag gråter och gråter och gråter och gråter men ändå så går han till andra där ute. Och NEJ jag tänker inte släppa honom, alla säger: skit i han han är inte klok, hitta nån annan istället för han är inte värd dig. Men folket lyssna noga, hur tror ni att jag ska kunna göra det efter ett 2 års förhållande? Mina känslor kokar över så mycket jag älskar denna människa! Jag vill bara att han ska komma tillbaka, han är inte den han var och jag fattar inte varför han har blivit som han har blivit. Han bara låser sig när det gäller mig och bara struntar i de. Han tror inte att han tar mig tillbaka alls men han säger TROR. Och sen för det andra så har jag haft anledningar till att vara förbannad på honom också, inte alltid men ibland. Han gjorde så jag inte kunde lita på honom och se vad som hände, han drog vita lögner för mig ofta det senaste halv året. Nu menar jag inte att jag snackar skit om honom så tro inte det för det är det sista jag skulle vilja göra! Jag visste om att han skulle börja ragga på andra när det gått en kort tid, se vem hade rätt? När jag ber han att inte ragga på min bästa polare eller polare överhuvudtaget så bara säger han att det har inte jag med att göra. Trodde inte du kunde sjunka så långt ner faktiskt. Du vet hur ont det gör i mig att se dig flörta runder med andra, 1 ½ månad har gått och du är redan ute och söker efter bekräftelse, jag är inte dum i huvudet, man ser rakt igenom vad du känner och tänker. Det gör ALLA som jag har pratat med. Du vill bara verka precis som du har gått vidare och glömt med det ser folk att det har du inte gjort. Du gör det antagligen för att du känner att du är fri från förhållandet och har ingen som kan säga till dig att: Den får du inte flörta med, den får du inte ligga med, skulle inte du och jag vara i helgen? Jag har själv varit där du är och jag vet vad du känner egentligen. Det är ingen hemlighet som du håller inne för det är så uppenbart vad du är ute efter. Du vill inte ha ett förhållande har du sagt så du kommer ju inte dundra in i ett igen och där fattar man vad du är ute efter.

Ingen känner igen dig längre, jag skulle då aldrig flörta med dina polare för lägre kan man inte sjunka! Se och lär säger jag, du som inte ville gå runt och ligga med folk för det var du förbi sa du, mogna istället, du är 20år. Jag som är 17 och snart 18år vet vad ett förhållande innebär men det gör då inte du.


Man bråkar, det blir jobbigt, man skiljer sig åt, man pratar igen, blir vänner, oron blåser bort, och det blir bra igen.

Deppig dag som vanligt. Livet flyter ju inte direkt på, jo ibland gör det ju såklart det men ibland så försvinner jag i mina tankars djupa dal. Känns lite läskigt. Ska höja dosen imorgon till 40mg, hoppas det går bra det med!

• Varför kan det inte bara vara som vanligt?
  
  
  Man har fått tag i en spådam antagligen som är seriös, gratis dessutom :O Fatta nervös man blir. Ganska sjukt :P

Vad ska jag göra? Jag kan inte glömma och låta allting flyta på som vanligt. Allting vi hade var liksom Ett. Vår 2 års dag älskling, du bjöd mig på middag och gav mig smycken, vart är du?



Mina känslor försvinner inte, för dom blir bara starkare och starkare för var dag som går, du förstår väl? Jag låtsades att du låg brevid mig igår innan jag somnade, jag såg dig på min näthinna men jag kunde inte röra dig och jag somnade i gråt. Jag lever i en mardröm och jag hoppas mardrömmen letar sig fram till verkligheten. Jag ska låta dig vara nu så du kan ha din tid och göra det du vill göra utan mig liksom, jag menar inte att om det blir du och jag igen så kommer jag inte hindra dig från att göra saker, vi behöver inte ens vara varje helg, vi kan ringa och säga godnatt någon gång så och kolla hur den andre har det på dagarna, liksom mer frihet om du förstår vad jag menar. Snälla älskling. Vi måste vara ärliga mot varandra och vi ska sätta villkor på allting så det fungerar! Jag låter dig vara för att jag tappar inte känslorna för dig för det kommer jag inte göra det måste du se, jag vill vara försiktig så du kanske kommer tillbaka. Jag ska låta dig vara för att det kanske kan rädda oss igen. Jag håller tummarna så hårt jag kan!!

Hampus Emanuel Lilja, 19 år gammal och en så underbart vacker människa utanpå och inuti. Det är du som lyft upp mig i många svåra stunder. Du och Gummi är så fina tillsammans när jag ser er. Alla foton jag hittar på dig sparar jag för jag är rädd för att dom ska försvinna. Jag vet inte vart jag ska bli av utan dig, inte för att jag är beroende av dig utan för jag älskar dig så fruktansvärt mycket. Mina ben viker sig varenda gång jag tänker på oss och jag faller ner i gråt. Ibland händer det flera gånger om dagen.

Jag ber dig om att väcka dom känslorna du har kvar där inne när du är redo igen för det är jag. När du hör av dig så vet jag, och då kommer jag nog bli så lycklig så jag kommer gråta! När jag tänker så långt redan nu så börjar jag gråta av glädje men sen påminns jag om att det har inte hänt ännu och kanske aldrig gör. Förlåt att jag skriver detta men jag måste ha något att skriva av mig på, där jag vet att människor kan läsa och kanske ge mig en rad eller två som kanske kan hjälpa mig upp i detta och kanske ge mig lite hopp om oss.

Jag lovade dig en sak, du skulle få julklapp och födelsedags present samtidigt kommer du ihåg det? Det man lovar ska man hålla. Du Hampus, säg aldrig aldrig för du vet inte än vad som kan hända, inte jag heller men jag hoppas det är allt jag gör. För jag älskar dig i djupet av mitt hjärta. Mina känslor har varit kaos mellan åt för jag vet att jag inte kan höra av mig till dig och fråga "Hur mår du älskling? Har dagen gått bra? Jag älskar dig, puss<3". Det kan jag inte nu, och kanske aldrig får göra igen, det är det som får mitt hjärta så skärt. Jag är som ett öppet sår och det känns som om det bara ströss salt i det varenda gång jag tänker på allting som har hänt.

Jag har min söta lilla Gummi men alltså hon är min häst, du var min pojkvän, det är en helt annan sak. Gummi får mig upp på benen igen men såren för dig läker liksom inte. Gummi gör en underbar inverkan på mitt liv men hon känner också att någonting fattas det märker jag på henne, Caruso också!

Förlåt för allt jag har gjort mot dig men det är inte bara jag som har gjort fel ibland. :( Jag hoppas du kommer tillbaka igen, jag tror på oss igen om du bara får dina känslor tillbaka för mig.

Min lilla äppelskutt, minns du<3

Vi och jag älskar dig

---

Godnatt för nu ska jag försöka sova. <3

Er framtid tillsammans:

Styrkan: Styrkan står för mental styrka och även för att förmågan att stå ut i kärlek och relationer, som inte alltid är perfekta. Du kommer att möta motstånd i åsikter eller från din partner. Din uthållighet och inre styrka sätts på prov.  

Det kommer inte bli detsamma utan dig, tredje advent, lucia, fjärde advent, julafton, och slutet på år 2009 nyår.

Vad kan jag göra??

---

Nej nu ska jag kolla på Sex and the City på Comedy Central i min stora varma säng!!!

GodNatt!!!

---

Kom ihåg att den dagen du vill ta tillbaka mig älskar jag dig exakt lika mycket som jag alltid har gjort <3

---

---

En chans till kan få oss starkare, jag litar på dig och jag hoppas du litar på mig. Du kan bara bedöma om du testar och ser, ellerhur? <3

Första December utan dig, det suger... Jag bakade årets första pepparkakorna utan dig, det suger... Jag tillbringade första advent utan dig, det suger... Jag gick på julskyltningen utan dig, det suger... Jag gör saker och ting som vi brukade göra utan dig, men det gör ont...

---

Jag bara väntar på att du ska komma och knacka på min dörr, omfamna mig som aldrig förr jag säga; Klart vi inte ska sluta såhär, vi försöker igen älskling.

När du nästan kallade mig älskling i telefonen fick jag kämpa tillbaka tårarna som är av blod som kommer från hjärtat.

Jag gråter dag som natt, jag oroar mig för vad du vill, jag är nervös för att förlora dig, jag mår illa för jag inte kan äta, jag är trött för jag inte kan sova, mina höfter gör ont för jag har spänt mig så mycket, Men det pirrar så mysigt i magen varenda gång jag tänker på dig.

29 November, 00:10

Idag så har vi varit i malmö jag, mamma och mormor och julhandlat lite grann :) vi har köpt en julklapp till mathilda som hon kommer bli jätte glad för! :) vi rände runder i princip hela själva centrumet för affärerna, från halv tio-kvart i tre. Hade jätte ont i fötterna men det gick hihi. Vi åt på ingelstad kalkon, det var säkert 10år sen jag åt på en av deras restauranger och där är sjukt god mat. Jag och mormor skulle åka pariserhjulet som stod på torget men det kostade 75kr och jag var lite mesig xD. Sen fikade vi med, jag drack en jordgubbs mer för jag var fortfarande dö mätt. Jag köpte metallfärgade tejp rullar, klistermärken, glitterpennor, mönstersax och någon sorts av hårband så man slipper allt hår i vägen för ansiktet. Försökte julpynta med det jag köpt förutom hårbandet men det gick inte så bra. Nu är det som såhär att jag saknar hampus sjukt mycket fortfarande och är jätte ledsen och orolig för jag är ovetande om vad han vill. Jag gick runt med nervositet i malmö för hans lillasyster sa att han var där. Gick stel som en pinne och ville bara hem. Jag hoppas detta är en svacka som alla har. Alla behöver en paus från varandra någon gång i livet. Detta kommer bli en nystart på vårt förhållande igen med nya energier, krafter och massa av kärlek med måtta tror jag, jag hoppas det. Jag skulle kunna falla ner på knäna för honom och be om böna och berätta hur mycket jag tänker ändra mig. Jag hoppas han säger till mig: Vi kan försöka igen men bara på ett villkor, att du tar tabletterna så vi inte bråkar dom här småbråken. Ja eller något liknande. Jag har tagit tabletterna nu sen onsdags och det funkar bättre än någonsin. Hoppas hampus ser det också så vi kan börja om på nytt men försiktigt. Förlåt hampus för allt jag har gjort mot dig. För att jag jämnt har låtit mycket gå ut över dig, och att jag antagligen har sårat dig. Det har du inte förtjänat någonstans. Jag vet inte vad jag ska säga men jag ber och bönar om en allra sista chans. Jag lovar dig, jag LOVAR att jag ändrar mig igen<3

27 November, 13:46

Nu sitter jag i stallet och fryser lite grann, har inte ens gjort klart :/ jag orkar inte, jag var tvungen att sätta mig ner och ta det lugnt. Mitt hjärta är inte som det ska känns det som, det skenar iväg ibland. Fattar nada.. Jag vaknade i morse vid typ kvart , tjugo i nio. Sen ställde jag klockan på snooze men den ringde inte igen -.-' . Så när jag vaknade igen var klockan tio över nio och jag fick skynda mig till bussen som gick tjugo över nio. Men jag hann dricka två glas juice och ta min tablett. Isch ja. Är så trött, är aldrig hungrig så jag äter typ ingenting. Om jag ska äta får jag tvinga ner det för jag är inte hungrig. Hästarna mår bra iallafall och det är skönt, tog ut dom vid tio tiden och gav dom hö i hagen, fodret fick dom inne. Jag satt ute och bara tittade på när hästarna åt från typ tio till klockan elva. Man samlar så mycket kraft när man ser dom tugga i sig maten och mår gott, dom tycker om att vara de dom redan är. Dom är nöjda med livet. Tänk om man kunde vara ett djur, att man aldrig tänker vad som kommer hända eller att tänka i dåtid, dom lever alltid i nuet. Inte oroliga för något dom bara är liksom. Nej usch vad kallt det börjar bli nu här i sadelkammaren. Börjar frysa ganska ordentligt. Jag ska fylla på halm i boxarna, byta vatten och putta ner hö från logen. Ska nog ta och sova där en stund också, ganska skönt. Lägga sig med en filt att ligga på och en filt att ha om sig, och sen får man ha jackan på med för annars blir det för kallt. Kanske tar en ridtur efteråt. Sen ska jag hem till pappa och duscha, packa kläder och försöka pressa ner lite mat så man har någonting i magen. Min medicin börjar fungera ganska bra också fast jag bara har tagit den i 2dagar. Känner mer hopp än oro när det gäller mig och honom, tror jag

---

Till dig, du vet att jag menar Dig.

Jag känner mig sviken för jag trodde verkligen att han kunde ställa upp på att försöka reparera och återuppbygga allt igen. Men visst jag förstår honom i och med känslorna inte är kvar där, men han är snäll och tänker ett tag och känner efter om det är rätt och om vi ska försöka igen! Det är jag faktiskt jätte lycklig för, men jag är orolig under tiden för jag går i den jobbiga ovisheten och vet ingenting. Jag väntar bara på att han ska ringa mig och lämna beskedet om hur han vill ha det. Allting vilar i hans händer nu.

Om det blir han och jag igen så kommer jag göra allt för att få det att verkligen fungera som ett riktigt värdepar. Och då menar jag ALLT! Vi ska behandla varandra med god inverkan och hjälpa varandra så gott det går. Allting har gått så snett med hur mycket som helst. Det är sen aborten jag blev sånhär, jag är jätte ledsen och jag kan inte säga mer än det. Jag går ner på knäna för din skull om det skulle behövas och berätta hur mycket jag älskar dig och vad jag kommer göra annorlunda, om jag sumpar det igen så får jag skylla mig själv. Jag känner mig skyldig till att det har blivit såhär och jag mår dåligt för det, jag inser nu i efterhand att jag inte har varit snäll, man tänker mycket mer nu när man har sig själv i närvaron och ingen annan. Samtidigt tackar jag dig för att du gjorde slut med mig för jag har lärt känna mig själv mycket bättre än vad jag har gjort tidigare och jag upptäcker nya saker, men det jag mest är glad för är att vi kanske kan rädda oss, för om detta hade kommit upp senare så hade du nog inte haft den här lilla betänke tiden. Då hade det nog varit rakt på sak - Att så här är det och så och så och så -, men nu ger du mig den lilla chansen och det lilla hoppfulla iallafall. Du anar inte hur tacksam jag är för det. Men som sagt, det är jobbigt att titta på sängen och inte veta om du kommer ligga där igen, ligga där under det varma gosiga täcket och dom tre kuddarna och bara titta på tv och fråga när jag kommer och lägger mig då när jag sitter så mycket vid datorn. Jag saknar det, jag saknar det väldigt mycket. Det känns hemskt att fått oss att må dåligt. Vi va' alldeles för mycket. Du hade rätt i att inte förlova oss nu för tidigt eller t.ex. flytta ihop och så men jag lyssnade inte på dina ord för jag ville antagligen inte, men nu förstår jag vad du menar med detta mer än väl. Medicinen får detta att bli en god inverkan kan jag säga för jag bearbetade allting nästan bra idag, igår hade jag fullständig panik och benen vek sig på mig och jag grät så mycket så jag inte visste var jag skulle ta vägen. Och det du sa till mig den 25november uppe vid busshållsplatsen när du lämnade saker att medicinen inte hjälpte, det var bara för att jag hoppade med den hela tiden och det kommer jag inte göra igen. Jag kommer sköta mig, jag lovar att jag inte kommer vara små grinig och så, om jag skulle vara det så går det inte ut över dig igen, jag kan berätta för dig varför jag är lite grinig men det kommer inte gå ut över dig jag lovar! Ser du vad jag skriver jag lovar!

Jag kan skriva hur mycket som helst om bara oss och bara tänka tillbaka och njuta av det som har varit men ändå så gråter jag i stora floder för jag är jätte rädd för att jag ska gå miste om huvudpersonen i rollen.
Det var en dag på stationen som jag stod och pratade med Cissi din "syster" efter jag hade varit på socialen med en kompis för jag hade inget annat att göra, så kom du fram till mig och Cissi och bara stod där och sa "Hej". Jag bara sjönk rakt genom marken och älskade din personlighet redan från början, det strålade om dig och ögonen lyste som stjärnor i himlens natt och ditt leende var det mest finaste jag någonsin har sett. Jag visste om att det var verkligen dig jag ville ha. Senare så fick jag ditt nummer av Cissi och du frågade samtidigt efter mitt, jag kunde inte tro det. Vi bestämde träff fredagen den 19oktober 2007 hos min mamma i Hästveda. Vi satt i soffan och tittade på tv och åt våran taco som vi hade i handen, du kunde knappt äta den för du hade så ont i halsen. Efter det så satt vi i soffan och tittade på tv med en filt om benen, vi satt brevid varandra, du satt på min vänster sida och du tog försiktigt upp din hand på mitt lår. Jag skakade till av nervositet och jag visste inte vad jag skulle göra, men jag tog din hand. Jag har nog aldrig varit så spänd och nervös i hela mitt liv för en kille. Sen skulle du hem med 19.44 bussen till Hässleholm igen. Vi gick till busshållsplatsen tillsammans i höst-vintermörkret, vi kom fram till busshållsplatsen och satte oss i busskuren, innan du skulle gå på bussen så sträckte du dig fram och kysste mig. Jag blev ganska paff faktiskt. Sen skulle du gå på bussen och jag gick iväg, men sen saktade jag ner lite grann och tänkte att "Nej jag vill ha en kyss till!" så jag gick tillbaka till dig och vi kysstes en gång till. Jag kommer ihåg känslan än idag nu när jag sitter och skriver detta, det pirrar så gott i magen och hjärtat får ett glädjefnatt, jag får glädjetårar i ögonen. Du åkte iväg och jag bara hoppades på att få en framtid med dig. När jag kom hem så frågade mamma och allihopa som var där om vi hade pussats, och jag svarade stolt "Ja det gjorde vi, väldigt mysig var han."

Vi gick igenom mycket när det nästan hade gått 9 månader. Jag blev gravid och fick göra abort. Du och mamma var där hela tiden vid min sida och stöttade mig så mycket ni kunde. Jag är så fruktansvärt glad att ni var där för jag hade aldrig klarat det på egen hand. Om inte du hade varit där så hade jag förmodligen skrikit ännu mer av smärta och sorg. Det var förfärligt dom timmarna men du lindrade mig i många tillfällen under tiden. Du köpte glass i början till mig för att jag skulle kunna svälja ner tabletterna utan att jag skulle bli orolig att jag skulle sätta dom i halsen, du satt där och höll min hand, du behövde inte säga så mycket du behövde bara vara där för att jag skulle känna mig tryggare. När allting var över så åkte du till Malmö och skejtade, det var en hård dag för dig och du behövde koppla av där du kände att du kunde göra det. Sen sov jag hos dig på kvällen, den kvällen då jag insåg att det var ett barn jag hade tagit bort. Jag började gråta men ville inte väcka dig för jag tyckte det var pinsamt. Efter det så var det struligt med mitt humör, det var där allting började bli jobbigt. Jag vet inte om det är p-staven eller om det var själva känslorna från aborten, jag tror ingen kan svara på det mer än jag. Jag gjorde slut med dig ett antal gånger för jag var rädd, jag var rädd för att du inte tyckte om mig för jag hade dödat det barn vi skulle fått i februari 2008. Jag klandrade mig själv och kände mig som en mördare. Den dagen du kom hem till mig så låg jag i min säng och hade ont i magen, du tog med mig till sjukhuset direkt i Kristianstad. Du stöttade mig hela vägen dit och under tiden det pågick och hela vägen hem.

Den 7juli 2009 så klantade jag mig ganska bra, jag gjorde slut med dig, jag sårade dig. Jag greps av panik och ville träffa dig direkt! Jag åkte in till stan med bussen och träffade dig, jag visste inte hur jag skulle bete mig. Men du förlät mig och sa att om det händer en gång till så kommer det inte funka längre. Jag lyssnade och tog in. Jag var väldigt rädd för att göra någonting som var fel mot dig och så. Det funkade jätte bra tills nu, 24november 2009. Du gjorde slut, jag sa nog för mycket saker som jag inte trodde skulle ta skada. Egentligen var det menat att det skulle hjälpa oss men du sa att det nog var bättre att vi gjorde slut för det är bäst för oss. Jag tror jag sög dina känslor till mig ur dig. Men samtidigt så tror jag vi behöver detta för att kunna lösa våra bekymmer som mest ligger på mig, göra en nystart i vårt förhållande helt enkelt. Jag hoppas du har läst detta och du vet vem jag menar när jag skriver vem "Du och Han" är. Jag hoppas du har tagit in detta och att du förstår min sits. För jag kommer ändra mig jag lovar, jag är redan på god väg. Lita på mig och ge mig den sista chansen för jag vet, jag vet att vi är ämnade för varandra bara att detta är en jobbig period vi har. Det kommer gå över igen, bara du får din tid och jag får min tid och vi kan göra vad vi vill och när vi vill. Det blir vi igen, det är jag nästan säker på för allt som vi hade kan inte bara försvinna på en dag eller två, det är någonting man måste bearbeta i lång tid för du kan inte ha slutat älska mig än, jag bara känner det på mig, du kanske älskar mig men inte på samma vis. Vi behöver vår tid och glöm mig inte när du kan sitta ner och tänka för dig själv, lyssna inte på vad andra kan säga för det är inte det vad din kärlek avgör. Du ska lyssna på dig själv och ingen annan och ta den tid du verkligen behöver ha och kom sen igen och förhoppningsvis tar bort min oro och ovishet. Men jag är glad att du har orkat läsa dig ända ner hit för det visar att du fortfarande bryr dig om vad mina känslor står för.

Vi ska inte sluta såhär, it's a nightmare I want to wake up from. Jag älskar dig<3

---

Hur förhållandet/relationen påverkas av allt detta - hur situationen ser ut mellan er:

Ess i Stavar: Kortet står oftast för en ny passionerad relation, men kan också betyda födelsen av ett barn. Ess i stavar kan också förnya en relation och ge den ny kraft. I övrigt kan kortet stå för ett nytt arbete, företag eller projekt.

---

Relation nu:

3 svärd: Förlust, separation, smärta, att bli avvisad, att bli sårad av andra människor, bli dåligt behandlad, att bli sviken, bedragen, förråd, m.m. Någon i din ogivning sviker dig och du känner dig oerhörd sårad.

Jag känner separation, smärta, att bli sviken, och oerhörd sårad. Det andra stämmer inte..

---

---

..... Can do it.

---